Hundar kan drabbas av en lång rad smittsamma sjukdomar – så kallade ”infektiösa hundsjukdomar”. Som tur är finns det effektiva vacciner. I Norden är vi bra på att vaccinera och det håller nere sjukdomarna till ett minimum. Men det är viktigt att vi fortsätter att vaccinera, särskilt med den ökade reseaktiviteten där hundar i allt högre grad följer med.
Vaccinerna är indelade i två grupper: Grundvaccinationerna som alla hundar bör ta eftersom de skyddar mot mycket smittsamma och potentiellt dödliga sjukdomar som alla hundar kan utsättas för, samt de valfria vaccinationerna där man avgör om de är nödvändiga beroende på hundens livsstil.
Be din veterinär att fastställa ett vaccinationsprogram för just din hund. Tänk på att vaccinationer endast skyddar under en begränsad tid och därför måste ges under hela hundens liv.
Det är mycket viktigt att din valp skyddas mot livshotande sjukdomar. Första vaccinationen rekommenderas när den är åtta veckor gammal. För att säkerställa ett fullgott långt skydd ska vaccinationen upprepas när valpen är 12 veckor gammal och återigen när den är 16 veckor gammal. När valpen är mellan 1/2 år och 1 år gammal är det dags att vaccinera igen.
Dessa skyddar mot mycket smittsamma sjukdomar som ALLA hundar bör vaccineras mot
En ovanligt smittsam och ofta dödlig virussjukdom som är nära besläktad med mässling hos människor. Läs mer
Parvovirus är ett mycket smittsamt virus som oftast angriper valpar och ovaccinerade vuxna hundar. Läs mer
Symtomen innefattar vanligtvis feber, rinnig nos och rinniga ögon, luftvägsbesvär och minskad aptit. I vissa fall angriper viruset det centrala nervsystemet, vilket oftast leder till hundens död. Överlevande hundar får ofta permanenta neurologiska skador samt utvecklar ett tjockt, förhårdnat lager på trampdynan och på nosen. Valpsjuka är ovanligt i Norden, men finns i södra Europa, särskilt i det gamla Östeuropa och fjärrande länder där hundvaccinering inte är så utbrett.
Virus kan överföras vid direktkontakt mellan hundar eller via omgivningar som är förorenade med avföring från infekterade hundar. Viruset angriper särskilt benmärg, hjärta och tarm. Kännetecknen för sjukdomen är en mycket våldsam, blodig diarré som förstör tarmens insida och gör att bakterier kan vandra ut i blodomloppet. Om man lyckas rädda hunden med hjälp av intensiv vätskebehandling och antibiotika, finns det risk för att hjärtat kan ha skadats permanent.
Ett virus överförs via saliv, urin och avföring och sprids till vitala inre organ. Läs mer
Viruset angriper celler på insidan av blodkärlen och sprids till lever, njurar, mjälte och lungor. Symtomen innefattar apati, anorexi, törst, rinniga ögon och nos och emellanåt magsmärtor, kräkningar samt ödem i huvudet och på kroppen. Dödligheten är mellan 10 och 30 % och är störst bland unga hundar. Hundar kan utsöndra virus i 6 månader eller mer efter infektionen.
Sjukdomar som man rekommenderar att vaccinera mot beror på hundens omgivning och allmänna levnadsförhållanden.
En infektion med spiralformiga bakterier som vanligtvis överförs via råtturin i stillastående vatten. Läs mer
Parainfluensa är ett virus som ingår i det så kallade ”kennelhostakomplexet”. Läs mer
Bakterien kan överföras till hunden antingen genom intag via munnen eller genom revor i huden. Symtomen på en leptospirosinfektion är vanligtvis feber, nedstämdhet, anorexi och förändringar i urineringsmönstret eftersom bakterien angriper njurarna. Leptospiros kan överföras till människor via gnagare eller infekterade hundar. Leptospiros är en potentiellt dödlig sjukdom hos hundar och om din hund lever nära naturen och stillastående vatten i pölar eller sjöar bör du vaccinera den mot leptospiros.
Det gäller en större grupp virus och bakterier som kan orsaka kennelhosta. Ofta infekteras hunden med mer än en av dessa på samma gång. Kennelhosta kännetecknas av frekventa hostattacker som ofta slutar med en kräkliknande slemuppkastning. Kennelhosta går ofta över av sig självt, men eftersom viruset skadar det skyddande cellagret i de övre luftvägarna kan lunginflammation utvecklas i ett senare stadie av kennelhosta. Genom att vaccinera mot parainfluensa kan man delvis skydda mot kennelhosta.
Herpes hos hundar är också en del av kennelhostakomplexet (se parainfluensa), men orsakar störst problem vid dräktighet. Läs mer
När hunden väl har fått herpes stannar viruset kvar i kroppen för alltid. Det kan ligga i dvala i nervcellerna och inte bryta ut förrän hunden blir stressad eller dräktig. Det märker man i regel inte, men när viruset bryter ut kan andra hundar smittas. En dräktig tik som smittas eller får ett virusutbrott medan hon är dräktig/precis har fött kommer att smitta valparna. Om hon är dräktig kan det innebära att valparna antingen dör eller föds små och svaga. Om valparna smittas under eller omedelbart efter födseln orsakar viruset ofta svåra magsmärtor, som ofta efterföljs av dödsfall. Om du misstänker att din tik kan vara smittad med herpes är det bra att vaccinera och att göra det vid varje dräktighet.
Eftersom borreliabakterien måste ”aktiveras” i fästingen innan den kan överföras brukar det vanligtvis gå en eller flera dagar från det att fästingen har bitit sig fast tills borrelia överförs. Hundar är långt ifrån lika känsliga för borreliainfektioner som människor, men infektionen kan orsaka feber, återkommande halthet och på lång sikt njursvikt. Vissa hundraser, bland annat Berner sennen och Retrievers är mer känsliga för infektion än andra. Om din hund lever i ett område där den ofta utsätts för fästingbett kan det vara bra att vaccinera den. Upp till 20 % av fästingarna i Norden kan vara borreliabärare.